semestersvenskar.
ja, att jag kan bli så facinerad av ett ändå så onödigt program. som i själva verket finns bara för att finnas till liksom.
jag sitter i alla fall som fastklistrad varje onsdag för att kolla på det! hela bunten i de programmet är så charmiga, helt sjukt! och sen varje vecka klockan 21 när programmet är slut får jag samma känsla inom mig. det måste ju finnas någon anledning till att jag varje vecka sätter mig ner och kollar på detta teveprogram, och att jag verkligen tycker det är bra. jaghar funderat över det, och jag vet inte riktigt vad jag kommit fram till.. men..
fatta kul det hade varit - reseledare. okej att det är ett jobb, men det verkar faktiskt inte vara överdrivet ansträngande!
jag tror jag skulle vilja!, men hemskt att bara lämna allt!, jag känner mig inte riktigt redo för att dra iväg från allt som finns härhemma!. samtidigt som jag innerst inne vet att det snart är dags att ta steget, ett stort steg mot vuxenlivet. om några månader har jag inte tryggheten med en skola som välkommnar mig varje dag m.m.. då måste jag ta tag i mitt liv. träningen, hur länge kommer jag orka hålla på att träna och "satsa" som vi ändå gör för tillfället.. jag vill inte ge upp det heller..
men reseledare skulle faktist locka!..

Jag menar, hur underbart ser itne detta ut då ?!
jag sitter i alla fall som fastklistrad varje onsdag för att kolla på det! hela bunten i de programmet är så charmiga, helt sjukt! och sen varje vecka klockan 21 när programmet är slut får jag samma känsla inom mig. det måste ju finnas någon anledning till att jag varje vecka sätter mig ner och kollar på detta teveprogram, och att jag verkligen tycker det är bra. jaghar funderat över det, och jag vet inte riktigt vad jag kommit fram till.. men..
fatta kul det hade varit - reseledare. okej att det är ett jobb, men det verkar faktiskt inte vara överdrivet ansträngande!
jag tror jag skulle vilja!, men hemskt att bara lämna allt!, jag känner mig inte riktigt redo för att dra iväg från allt som finns härhemma!. samtidigt som jag innerst inne vet att det snart är dags att ta steget, ett stort steg mot vuxenlivet. om några månader har jag inte tryggheten med en skola som välkommnar mig varje dag m.m.. då måste jag ta tag i mitt liv. träningen, hur länge kommer jag orka hålla på att träna och "satsa" som vi ändå gör för tillfället.. jag vill inte ge upp det heller..
men reseledare skulle faktist locka!..

Jag menar, hur underbart ser itne detta ut då ?!
Kommentarer
Trackback